Son T, entreprenören, är på loppis hela dagen. Han och
en kompis säljer prylar.
Son S, spelaren, är hos en kompis och spelar dataspel/tvspel.
Mor A, latmasken, är hemma och funderar på att krypa ner i
sängen och läsa klart dagens DN.
UPDATE: Latmasken gick
inte och la sig.
Hon gick en promenad i raskt tempo ist.
Ni som känner mig och känner till mina matvanor - lova att
inte skratta nu. Men det är faktiskt så att jag ska vara med
i en jury som ska utse länets landskapsmeny 2007. Det är en
tävling som pågått under hösten, och snart ska den
avgöras...
Är lite nervös faktiskt. Hur ska jag få mina otränade
smaklökar att sända en signal till hjärnan som säger
'mmm, extra fina lokala råvaror' i stället för 'var är
bean och pompan?'
Som tur är är jag bland matexperter som juryat förr, så
jag känner mig rätt trygg.
Det första mannen sa när jag stegade in på Kontoret tidigare
i dag var:
- Och du vill ha solpoletter förstår jag...
Vad menade karln med det?
Antingen såg jag helt blek och eländig ut och han tyckte att
jag borde lägga mig under lysrör några timmar för
att få livet tillbaka. Eller så var det det enda ärende
han tyckte att en snärta som jag hade att göra på Kontoret.
Men när jag bad att få nycklarna till släpvagnen så
var han snäll och hjälpsam, så jag tror att han bara råkade
prata innan han tänkte. Det finns de som gör så ibland.
Det är bara 15 dagar kvar till skidskytte-VM
i Östersund. Och Anna-Carin O är gravid å allt, hur ska det gå?
Eftersom vi är en väldigt sportintresserad familj *host* så
är vi förstås inblandade i evenemanget. Vi ska dels gå
i fackeltåget på själva invigningen och dels ska sonen
stå på scenen under prisutdelningen och hålla i den
lilla kudden där medaljerna vilar. Och detta är helt sant, så
håll utkik i tv-rutan. Det kan hända att vi vinkar.
Förhoppningsvis hinner vi väl se en och annan tävling
också. Och det stora partytältet som byggs upp i centrum vore
ju kul att besöka. Jag tror minsann att jag gillar VM!
Tänkte att jag skulle testa att kliva upp en kvart tidigare på
morgonen för att slippa stress och jäkt. Men eftersom jag är
så ruggigt effektiv i gryningen så innebär detta bara
att jag är en kvart för tidig till bussen. Urbota dumt.
I morgon är det jag som kvartar den där kvarten.
Efter diverse strapatser och pling på fel hus hittade hon så
hem till mig, Alpnaering-I.
Vi doftade på hudvårdsprodukter och krämer, smakade av
buljonger och såser. Vi dippade och fikade. Och funderade på
om natriumglutamat är farligt eller inte.
Kryddpartyt är över, och jag hade trevligt. Tror att jag skötte
mig som värdinna, även om jag är rätt ovan vid den
uppgiften. Känns hur som helst skönt att andra axlar värdinnemanteln
nu.
Jag och J tog oss äntligen i kragen och tog oss i väg på
ett träningspass, ett core-pass. Då fokuserar man på
bålen, suger in naveln (viktigt att inte glömma att andas),
håller balansen och gör en massa skitjobbiga övningar.
I dag är jag grymt besviken på min kropp. Jag har inte träningsvärk
på en enda fläck.
Antingen är jag redan väldigt vältränad *host* eller
så måste jag ha missförstått alla övningar
totalt.
Det sämsta med att inte äga en diskmaskin är inte det
faktum att jag måste handdiska allt. Jag har faktiskt lärt mig att hitta ro när jag diskar, jag
använder tiden åt att filosofera.
Nej, det sämsta är all porslinkrossning som inträffar när
saker far mig ur händerna. Jag måste nog fokusera mer och filosofera mindre, annars står
jag helt utan porslin en vacker dag.
Vilken tur att jag varit en så flitig kund på alla dessa
ljuspartyn. När man har rensat på ytan i bostaden så
kan man tända ett av ljusen som doftar nystädat. Alltid lurar
det nån.
Det är det som kallas kvalificerat fusk!
En timmes möte med en kvinna som i stället för att titta
på mig när hon pratade, tittade på väggen snett
bakom mig.
Sånt gör mig lite förvirrad.
Helst skulle jag vilja ropa och vinka: Hallå, här är jag!!
Men jag tror det räknas som ofint.
Sönerna
önskar sig dvdboxarna med alla säsonger från The
Simpsons. Arton stycken!!!
Jag räknar: Om de får tre boxar varje år (de är
ju ändå rätt dyra) så är samlingen komplett
år 2014. Men då har väl fler säsonger producerats,
så låt oss säga år 2015.
Då är barnen 18 år ...
Tror ni att de vill ha en box i stället för körkort det
året?
Ibland gör jag såna där märkliga saker.
Som ikväll till exempel, så förberedde jag en kycklinggryta
bara för att det ska bli enklare vid middagstid i morgon. Och så
tvingade jag barnen att förbereda sina väskor inför både
gympa och fotbollsträning. Sen förberedde jag morgondagens garderob
genom att stryka rubbet i Den Stora Klädhögen.
Det är vid såna tillfällen som det slår mig:
- Herregud. Jag förbereder, alltså är jag vuxen.
Nu ska jag förbereda mig inför mötet med bankmänniskan
i morgon. De där viktiga papperen som ska med... få se nu...
var la jag dem?
Knappt har Tomten lämnat lokalen innan det knåpas på
nya önskelistor. Sönernas 11-årsdag närmar sig.
På listan står bland annat: Spark.
Och jag är utan råd. Går såna att fortfarande
att köpa i dessa klimatförändringarnas tider, eller måste
man helt enkelt snickra sig en liten stötting?
Någon som vet?
Jag
ger järnet.
Jag går ut hårt med broccoli, kör vidare med blodpudding
och avslutar med jordgubbar.
Jag för ett krig mot järnbristen i mitt blod, och jag ska vinna!!
Massor
utav sport.
När delar av familjen har magsjuka blir det massor av tid framför
tv:n. Tror aldrig jag har sett så mycket sport på en och samma
helg. Längskidor, slalom, skidskytte. Hela tiden. Vi har förvandlats till sportdårar, och jag funderar på
att ändra ringsignalen på mobilen till Radiosportens signatur.
Mer
tv.
I kväll ser jag nyinspelningen av Jane Austens Persuasion
på SVT1 kl 21.25. Det är KÄRLEK!!
Med
små, små ögon.
Sonen har varit på bandycup i Härnösand.
Tre dagar bandy, två nätter på stenhårt klassrumsgolv
...
Han är trött, min pojke.